i min ensamhet...

... har jag skrivit klart min filosofitenta. Satan i gatan vad dålig den är men inte fan finns det nåt att tillägga! Nu är den både delad och skickad till urkund, ingen återvändo!

Läget med mig är väl lika dåligt som vanligt, lite bättre kanske. Familjen plockade upp mig i Visinge idag runt halv ett, jag orkade inte stanna längre, kändes bara som att jag var bitter och i vägen. Familjen hade planerat en tripp till plantagen i Danderyd, när vi kom fram tvingade pappa oss att promenera i trädgårdarna som finns där, det var mysigt men jävlar vad min kropp blev ledsen, har sån sjuk jävla träningsvärk (blev dock bättre efter en timmes promenad med mamma, hehe). Blev bjuden på en glass (twister, fan det är ju typ som fryst frukt med lite tillsatt socker, inte dödsfarligt med tanke på att jag ska dra ner poå sockret, man måste ju börja lite lugnt). Insåg precis att jag tog efterrätt efter middagen - gäggakaka, en slags sockerkaka med glasyr, HELVETE. Jaja, ska ändå ut och springa imorgon och äta bra hela dagen.

Tror jag ska bo i Brottby hela veckan, måste lära mig att vara ensam hur jävla jobbigt det än är. Veckan som kommer innefattar mestadels jobb så jag ska nog klara mig rätt bra ändå, jobba - äta - sova, inte tänka alls. Vill inte vara ensam men det är tydligen så det kommer bli, jag vill inte bo i Vallentuna (tror jag), överväger faktiskt att flytta hem på heltid så jag kan spara massa pengar fall jag råkar bli arbetslös i höst (risken är ganska liten). Jag vet inte riktigt vad jag vill, jag vill såklart vara med Gustav hela tiden men jag vet att oavsett vart jag bor så kommer det inte bli så. Jag är sjukt krävande, jag vet, men det blir så när man inte har några riktiga vänner och det är inte schyst att dra ner Gustav i min skit. Vet inte om jag nämnt det men jag ska till en jävla psykolog på torsdag, PRIMA unga vuxna, 90% chans att jag avbokar tiden, orkar inte gå till ett ställe där jag tvingas till det jag hatar mest: konfrontera mig själv, öppna mig, det hjälper inte, jag vet det. Jag tror inte på terapi och kommer aldrig göra, sist jag var hos en terapeut (eller snarare alla gånger) har jag blivit missförstådd, misstolkad och diagnostiserad. Det är fan inte rätt, det är fan inte hälsosamt.

Så frågan är, ska jag skita i tiden hos PRIMA och fortsätta som jag gjort innan och eventuellt förlora fler personer som jag inte klarar mig utan, eller gå dit och utsätta mig för nåt jag inte tror på som bara kommer krångla till allt ännu mer i mitt huvud?

Livet är fan inte rättvist och det blir aldrig som jag vill, enklast är att bara ge upp, bli en zombie, käka antidepressiva och inte känna någonting.

Kommentarer
Postat av: Louise

gå dit söt, iaf en gång o se hur de känns. alla är nog inte likadana, så den här personen kanske förstår bättre <3 saknar dig sjukligt mycket <3

2012-05-20 @ 01:59:59
URL: http://monreve.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0