Hej,
Igår satt hela familjen och pratade lite om vår situation som inte är ultimat, att bo sex personer under samma rak är påfrestande. Speciellt när alla är så olika och bara hälften (om än det) tar sitt ansvar. Vad jag skulle komma till är: måste man, bara för att man är familj, tycka om varandra? Måste man bry sig och vara snäll när man inte får nåt positivt tillbaka?
Jag förstår inte poängen med att man ska stötta, hjälpa och tycka om en person bara för att man är släkt. Har inte jag rätt att tycka om, hjälpa och stötta vem jag vill, oavsett om vi är släkt eller inte? Såklart jag får, inget fel med det. MEN när det kommer till familjen känns det som ett jävla krav, jag vill inte ha ett sådant jävla krav ställt på mig. Jag vill ha rätt att tycka om vem fan jag vill, oavsett vad för "koppling" man har till personen. Att känna som jag verkar vara fel, det känns som att jag inte får ogilla en familjemedlem bara för att vi är familj, för att vi ska hålla ihop och kämpa, som en "ideal" familj. Ni förstår min poäng, hoppas jag.
Att jag förmodligen kommer få en massa skit för det jag precis skrev bryr jag mig faktiskt inte om. Jag har rätt att tycka om vem fan som helst, jag får ogilla en familjemedlem utan att någon ska tycka att jag är "sjuk i huvet". Alla är olika, alla går inte ihop, så enkelt är det, MY GOD, jag är verkligen upprörd.
Nu känns det lite bättre i alla fall , skönt.
Puss så länge