För drygt fem år sedan slängde mina föräldrar deras våg i soptunnan, de satte stopp för det eviga vägandet som jag höll på med inte bara en utan flera gånger dagligen. Att leva ovetande om ens vikt under en jobbig period i livet är inte kul, speciellt inte när vikten är det enda som betyder något, de enda framstegen som betydde något var inte längre möjliga att mäta. Kort efter vågens försvinnande blev jag inlagd på två olika "kliniker" där vågen kom i fokus igen. Denna gång visade vågen tyvärr inte de framsteg som jag ville, nu levde jag efter deras regler och det vågen visade måste upp, upp, upp. Minst elva kilo. Elva jävla kilo, aldrig i livet tänkte jag men valet var inte mitt, det enda jag kunde påverka var hur snabbt jag skulle få åka hem. Alltså hur snabbt jag gick upp i vikt.

 

Mer behöver inte skrivas, ni förstår nog hur skev relation jag har till just vågar. Jag har inte ägt en våg sedan mina föräldrar kasserade våran och att "smygväga" sig hos bekanta är knepigare än vad många tror. Jag har länge funderat på att skaffa en våg, men av rädsla har jag avstått.

 

I helgen köpte jag en våg, hade fått hem rabattcheckar från åhlens och kände "nä nu fan är det dags", jag har lagt om min kost och det är viktigt att kolla så det inte går käpprätt åt helvete. Tanken med att lägga om kosten och börja träna är inte att gå ner i vikt (att gå ner 3-4 kilo skulle inte skada) utan det handlar om att jag vill må bättre, bli piggare och starkare. Jag vill få en bättre hälsa, är så jävla trött på min problem mage, uppblåst, gasig, ofta smärtor samt förstoppad och så vidare. Inget roligt med andra ord. Det onda är redan efter två veckor borta, har väl haft ont ett par gånger men det har varit i samband med trög mage och hunger.

 

Att äga en våg och väga sig betyder säkert ingenting för många, men för mig betyder det något, det är viktigt för mig att kunna se "hur allt står still" även om vikten inte alltid spelar roll. Muskler väger mer än fett men då ska det även synas på kroppen att det är muskler och inte fett. Speglar och vågar kan vara livsfarligt, men vem är villig att ta bort dem i dagens utseendefixerade samhälle?

All stress är som bortblåst. Jag har börjat på analysen i samhälle B (gjorde det redan igår!), skrivit ner två frågor till Dvärgen (en återstår) och skrivit svar på dem, dock måste jag nog utveckla lite mer på det andra svaret! Och sen skrev jag en krönika. Jag gjorde något som jag har funderat på att göra mycket länge men jag har inte haft ork. Jag gillar ju att skriva så jag tänkte, en krönika/text/whatever i veckan, det är väl rimligt, behövde bara komma på ämnen och nu fick vi lite inspiration under dagens Svenskalektion, vi ska skriva krönikor nästa vecka på lektionen men jag råkade skriva en nu. Visst råkade den bli lite privat och klyschig, men jag gillar den. Den är inom rätt ämne så jag får väl försöka memorera den och skriva ner den nästa vecka på lektionen. Fyfan vad jag är grym!

Visst borde jag plugga lite mer historia och tyska, det är faktiskt examination nästa vecka, men jag är i extas och kan inte sluta skriva, det känns så jävla bra. Men jag vet att skolan går före mina privata texter så det är väl bara att sätta sig och pressa in tyskafraser och glosor samt olika historiesyner och källkritik. Men det är okej. Det här var mitt eget val och jag är relativt glad. För det finns bullar, pepsi och te. Och justin Bieber spelar på iTunes, nästan så man gråter av lycka.

hatar att mitt horoskåp på facebook stämmer äckligt bra för det mesta

hatar att mitt huvud gör så ont, att jag tänker på jobbiga saker konstant

jag var så glad men som vanligt slutar det med att jag blir så himla jobbig, besviken och ledsen

varför gjorde vi så för, helvete

det börjar bli tröttsamt att gråta offentligt, men där rinner det på

när ingen ser går det inte att pressa ut en enda droppe

jag vill dra täcket över huvudet, höra lögner och hoppas på något simpelt men fint

något som jag behöver, men det är så jävla mycket åt helvete att jag inte vet hur jag ska hantera det

kasta skit på mig eller berätta en massa lögner - just nu spelar det ingen roll vilket det blir bara det blir något

jag fick tillbaks ett gammalt tidsfördriv, luddiga svar på frågor som egentligen saknar betydelse

fast det där var ju inte riktigt sant, jag har ju alltid undrat och velat ha svar för det tog så hårt, varför är jag så jävla efterbliven?

nu ligger den där och äcklar mig, jag bara väntar och väntar, blir bara mer och mer äcklad för varje tyst sekund

musiken bedövar, jag vill inte ta ett piller, inte än, vill inte vakna klockan åtta på en lördag

du vet vad jag behöver höra, de fina lögnerna och den läskiga sanningen

jag är arton år, vet så jävla lite, blir full på ett glas vin och har svårt att släppa saker

saker som för andra saknar betydelse

antal trasiga hörlurar under natten - ett - fuck you ipodhörlurar som glappar

antal utlästa böcker under natten - en

antal utbrott under natten - kanske tio, tjugo på sin höjd

varför tog mina sömntabletter slut och hur kan jag vara så jävla pigg?