Trist
Hej
Jag fick inte jobbet, det var inte precis oväntat men jag är besviken ändå. Kommer antagligen vara kvar på lagret resten av livet men det gör inget. I höst blir det komvux(förhoppningsvis) för mig där jag ska läsa matte c så jag kan plugga ekonomi till våren.
Allt känns så jävla meningslöst nu för tiden, jag vill inte gå till skolan för jag känner mig bara ensam där. Jag vägrar gå på mösspåtagningen och studentutsläppet, alla i klassen hatar mig och det känns okej. Jag är livrädd för våra nya katter, vågar knappt gå utanför rummet och jag grät när syffe började klättra på mig.
Det vore så jävla skönt att bara dö lite smått
Screw all of that, du är bäst ändå! <3
Btw, minns när jag var liten o vi skaffade första katten, jag grät vid middags bordet om den gick in i köket! Var livrädd att den skulle klösa sönder mina ben under bordet, vilket den faktiskt gjorde om man hade benen nere! hahaha usch hemska minnen. Grannen hade även en katt, (vid namn Scream...) som attackerade mig från buskarna :'( är det kattungar?
btw, du ska inte dö <3
